Det känns nästan konstigt.. Jag och Jeff firar 6 år tillsammans idag. Det är helt underbart! Men hur sjutton gick 6 år så snabbt? Känns som bara 3 år?
Är så glad att få dela mitt liv och min vardag med dig älskling. Du är alltid den som kan få mig att le, även på jobbiga dagar. Och att höra dig skratta är något av det bästa jag vet. Så mycket har hänt bara detta året. Vi har hittat våran drömlägenhet i Bankeryd (där vi stormtrivs nu förresten) Jag har äntligen fått min fasta anställning på jobbet jag alltid velat haft. Och Jeff har hittat jobb ännu närmare vi bor än vad jag har. Han har numera bara 3 minuters promenad till jobbet varje dag. Lite avis är jag allt. ;) Vi ska iaf fira denna dag med en god middag och även övernattning på Vox hotell i stan. Jag fick ju en övernattning där av Västanhem för ett tag sen p.g.a bildstöld. Så varför inte använda det nu? Ska bli så mysigt! Hoppas jag kan visa lite bilder ifrån besöket imorgon när vi kommer hem. By the way, vacker bild på oss va? Så kan det gå när man leker med photoshop ;)
0 Comments
Efter mycket tjat, vädjan och böner så fick jag äntligen Jeff att åka till Furusjön vid soluppgången för att se den underbara dimman som jag Vet alltid är där när vädret är rätt. Furusjön och Stråken är två sjöar som på nått märkligt vis alltid är dimma på. Och det är så vackert att se! :D
Så kl 7 på morgonen igår var jag och Jeff vid Furusjöns strand och fotade en spektakulär morgondimma! Det var sååå fint!! :D Och helt klart värt besväret att gå upp äckligt tidigt en lördag för att gå ut i kylan. Hade gärna gjort om det. Rätt märkligt ibland, hur små små saker kan göra en så glad/ledsen. Att man ens bryr sig? Förra veckan när jag var på väg till jobbet så la jag märke till en sån vacker trädrot som låg på marken. Även om roten inte var fastvuxen i marken så syntes det att den hade legat där ett bra tag. Mossan hade sakta men säkert börjat att växa över den på sina ställen. Genast fick jag en ide om hur fin den skulle kunna bli som ljusstake till julen. Och jag skulle precis ta upp den stora roten när jag kom att tänka på. "Vad skulle kollegerna säga om jag dök upp med en stor gren i handen på morgonen?" Så jag lät den ligga och tänkte att jag tar den på vägen hem sen. Dumt beslut.... Just denna dagen på jobbet kom jag inte helt överens med min chef och var lite sur vid dagens slut. Men såg ändå fram emot att få gå vägen hem genom skogen som vanligt och plocka upp den fina roten jag hade sett på morgonen. När jag väl kom till platsen roten låg på, så var den helt borta! Really!? Efter att ha legat där i säkert flera månader helt orörd så har något varit och tagit den samma dag som jag hade sett den? Vad är oddsen!? Man kunde t.o.m se i mossan vart den hade legat. Ännu bittrare gick jag hem och tyckte synd om mig själv.. Några dagar gick. Och varje gång jag gick till jobbet så sneglade jag på platsen roten hade legat på, och var alltid lika irriterad över hur den försvann samma dag som jag upptäckt den. (japp, så stora problem har jag. att jag går och irriterar mig på rötterna i skogen) Haha! Men skam den som ger sig! Efter att ha gått en vecka utan att ha sett den så bestämde jag mig för att en dag efter jobbet att verkligen leta efter den. Kanske låg den i närheten trots allt? Och mycket riktigt, bara kanske 5-6 meter in i skogen så låg den där uppochnervänd och övergiven. Blev sååå glad över att ha hittat den att jag slängde upp mobilen och tog en "segerbild" Antar att en hund måste ha hittat pinnen samma dag som jag och bara slängt omkring med pinnen i skogen innan den tröttnade? Men nu är iaf den vackra roten här hemma. Kommer nog ta och putsa av den lite innan jag använder den till jul. Och det här var berättelsen om hur en liten trädrot, kan ge någon så mycket sorg och glädje på samma gång. ;)
Ni tror väl inte att jag har glömt bort mitt årstidsprojekt? Självklart att jag inte har!
Igår var jag ute en snabbis och tog bilden för september - bild nr 2 på projektet. Nu är det bara 10 bilder kvar ;) Än så länge är det ingen jättedramatisk förändring på träden. Bara lite annat ljusförhållande denna gången. Ser fram emot oktobers bild. Tror att den kan bli riktigt fin! :) Många gånger har jag varit vid vattenfallet Hassafall utanför Hovslätt. Älskar verkligen den platsen och kan åka dit om och om igen. Igår fick jag tips från en kollega om en likande plats, kallad Rävafallet. Det ligger nära Brandstorp mitt ute i skogen. Men fanns ändå väldigt bra vägar dit. (parkering nära fallet t.o.m) Efter man har parkerat bilen vid vägen så går man bara 200-300 m och vips så är man i en liten magisk dal med vackra, brutna träbroar, fina grillplatser, stora klippor och framför allt - ett vackert vattenfall! :D Jag blev helt lyrisk! Det var så vackert! Genast satte jag igång att göra en lägereld som jag och Jeff kunde grilla lite korv på. Som tur var fanns det gott om torr ved så det tog inte lång stund innan vi hade en mysig lägereld som sprakade härligt tillsammans med vattenfallets eviga brus i bakgrunden. Känner att jag fortfarande luktar rök i håret ikväll. Känns som en liten mysig påminnelse om hur härligt det var där. Tack för en härlig kväll älskling! :)
Japp, det blev av. Efter att ha velat fram och tillbaka hela kvällen igår så bestämde jag mig till slut.
Jag gick ut kl 6 i morse (och fick förvånansvärt sällskap av Jeff) och vi gick mot skogarna i Bankeryd, där jag trodde att det skulle finnas chans till lite dimma. Med betoning på, Lite dimma. Vi såg barnsligt lite dimma. Allt var precis kristallklart i luften, vattnet, skogarna - allt! Det ända vi hittade var liten gnutta dimma på en äng. Så besviken :( Inte nog med det så pratade jag med mamma innan idag. Och hon sa att det var massa dimma i Mullsjö under hela morgonen. Är ju skrattretande! Verkar som Mullsjö är enda stället som får dimma ofta? Men, inte var promenaden helt förgäves. För vi såg en väldigt vacker soluppgång vid Vätterns kant. Och allt som solens stålar nuddade verkade bli till guld. :) Att gå upp, eller inte gå upp. Det är frågan.
De senaste dagarna verkar ha varit perfekta för att morgondimma ska bildas. Och i morse när jag gick genom skogen till jobbet så kunde jag ana lite dimma mellan träden. Har sånt enormt sug på att fota vacker morgondimma nu. Var på tok för länge sen! Men jag som är så morgontrött. Kommer vara halvdöd hela lördagen om jag ska upp i gryningen. Men samtidigt, är det sån vacker dimma som det kan vara i Mullsjö ibland så är det ju såå värt det. Jag är inte alls velig ikväll. ;) Måste isf gå och sova snart, om jag ska upp så tidigt. Är ju bara några timmar kvar tills solen går upp. Ahh! Jag som ska på min syster Ellis 30-årsfest imorgon också. Fast den börjar ju inte fören kl 12. Så jag hinner ju. Om jag orkar gå upp i ottan en lördag. Nästan olagligt att göra det för mig ;) Jag kommer hålla på och vela fram och tillbaka såhär hela kvällen känner jag på mig. Men jag vill verkligen fota dimma. Jag Måste få fota lite dimma! :D
Tyvärr måste jag säga att det blev inte helt allergifritt. :( Har nu under kvällen känt klåda och stickningar i min tunga. Jättejobbigt. Har aldrig känt så innan. Måste fått i mig lite hundsaliv i munnen kanske? I vilket fall som helst hoppas jag att det går över snart. Nu är han hemma hos sin familj igen och jag hoppas att det inte är allt för mycket hundhår i lägenheten nu. ;)
Så kom lördagen, den sista dagen innan hemfärd mot 2016 igen. Denna dagen var en stor dag. Det var då paret jag och Jeff bodde tillsammans med skulle vara med och återskapa det stora slaget om Visby år 1361. Personer från Hela världen hade kommit dit för att vara med och återskapa detta slag. Det var säkert över 500 personer som skulle medverka i detta. Mina förväntningar var höga! Efter lite info och introduktion så började kampen om Visby, och det var rätt pampigt att se måste jag säga! Visst, denna återskapelsen var väl lite "barnvänligt" gjord. Lite fejk-blod hade man ju velat se ;) Men det var iaf väldigt häftigt att se! Och man fick en liten, liten inblick över hur hemskt det måste varit utanför Visbys murar år 1361 när de slogs mot danskarna. På våran sista kväll på Gotland så gick jag och Jeff på ännu ett tornerspel. Denna gången med eld! (mina pyroman-gener var väldigt belåtna denna veckan) Var riktigt häftigt att se tornerspel på kvällen. Men inte vidare fotovänligt ;) Men! Det häftigaste av allt. De hade bågskyttar som sköt med eldpilar! Det har jag velat göra sen evigheter! Det är en sak som jag har i min "bucketlist" Jag vill någon gång i livet avfyra en eldpil. Nu denna kvällen fick jag se andra göra det iaf. Bättre än inget ;) Så.. hur var min medeltidsvecka? Väldigt härlig! Men jag lärde mig av några misstag. Så åker jag dit igen så ska jag:
- Boka en bra boende inom Visbys murar. Man spar så mycket tid och energi på det. - Inte vara där en hel vecka. 2-3 dagar räcker utmärkt. - Boka bord Tidigt på den kändaste medeltida restaurangen i hela Visby, kapitelhusgården. Vi försökte flera gånger få ett bord där. Men det var alltid överfullt med folk och vi kom aldrig in. Så synd! Hade verkligen sett fram emot att äta där. :( Känns märkligt nu, när jag skriver om detta 3 veckor efter jag har kommit hem. Nu känns det nästan inte som om jag var där. Hände det ens på riktigt? Känns nästan lite som en suddig dröm. Men en sak som jag inte trodde jag skulle sakna så mycket var att få bära min mantel varje dag. Jag saknar verkligen att ha den över mina axlar. Det är ett så skönt plagg att ha på sig! En dag kanske mantel blir trendigt igen, who knows? Det finns ju inget nytt mode, bara gamla plagg som återkommer igen efter några års uppehåll. ;) |
Vem är jag?Är en tjej på 30 år och Kategorier
All
Inlägg
March 2023
|